[dagslända]
Hon föds.
Ett litet ägg som växer till en larv. Hon är larv i flera år. Guppar i vattnet, håller sig fast i stenar, krälar på botten. Hon växer
hela tiden, ömsar skinn när kroppen blivit för stor för det förra. Och igen, och igen.
Hon äter döda växter och bakterier. Skrapar alger från stenar. Hennes kroppsform är den samma, men utskott vid
kroppens sidor antyder att hon inte kommer vara på botten hela sin livslängd. En dag kommer hon att få vingar. Men inte
än, nu driver hon med sötvattnets ständiga rörelse, krusningar och vågor.
Dagen kommer då hon ska bli den hon är menad att bli. Hon ska byta kropp. Sakta tar hon sig från botten och lägger sig
på ytan. Hon driver med vinden. Förvandlingen har inte skett än, hon har inte kroppen att kunna fly. Det är många som
drunknar runt omkring henne. Vissa blir uppätna av större djur. Det är nära nu. Hennes larvskinn brister i ryggen. Hon
kämpar sig ut från sin gamla form, vill upp och flyga. Hon är täckt med småhår, som stöter bort vattnet, så att hennes
kropp ska kunna övervinna vattnets ytspänning. Hon vet inte hur man gör, men hennes uråldriga instinkter säger åt
henne att prova. Hon gör det, spänner vingarna och svajar upp i luften. Hennes sista lager skinn åker av. Hon är färdig att
börja leva sitt andra liv.
Det är många som har fötts på nytt, dom vänjer sig vid sin nya form. Svärmar runt varandra, för att leta efter någon. Dom
vet att deras tid i luften är kort. Hon kan inte äta, är inte gjord för att äta. Hennes mage är fylld med luft.
Hon flyger runt, försöker anpassa sig i svärmen. En hane med stora ögon flyger mot henne, hon försöker fly. Hans stora,
långa ben håller fast henne. När han är klar med henne lämnas hon ensam.
Hon är inte intressant längre.
Hon flyger mot vattenytan. Lägger sina ägg, sina barn, i vattnet. Dom kanske inte ens överlever sitt äggstadium, men hon
har fyllt sitt syfte, hon har fortplantat sig.
Hon dör.
